Decemberkoftan och 2015 års nyårslöfte

Förra nyårsafton lovade jag en hel del saker som jag inte höll, men en av de saker jag faktiskt klarade var att sticka ett plagg till mig själv varje månad. Det var ett ambitiöst löfte och ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle fixa det. Men samtidigt har det varit motiverande. Totalt har det blivit åtta koftor, två jumprar, en tröja och en klänning!

Decemberkoftan är stickad i Rauma finull med mönster från Strikkgbg. En ganska enkel kofta uppifrån och ner, precis en sån jag velat ha länge men inte kommit mig för att sticka förrän nu. Jag började med storlek S men stickfastheten stämde inte riktigt och jag tyckte att den blev för stor över axlarna så jag rev upp en bit och stickade storleken mindre istället. Ärmarna stickade jag runt istället för fram och tillbaka och i nacken gjorde jag några förkortade varv för att få den lite högre.

Nästa år kommer det inte bli lika många tröjor och inga stora sticklöften förutom att jag vill sticka upp lite mer garner från min stash. Och kanske kanske att jag kommer begränsa mina garninköp lite men det är inget löfte!

Gott nytt år! Önskar er ett fantastiskt 2016!

Oktoberkoftan

Den här koftan började jag på i februari och är det projekt som varit mest långdraget för mig i år. Kroppen gick relativt fort att sticka men ärmarna, de ville liksom aldrig bli klara. Kanske för att jag fick sticka om dem en gång då de blev alldeles för stora första gången eller kanske var det för att hålmönstret på stickor 2,5 tog sin lilla tid! Mönstret är från ett stickhäfte från 1951 och garnet är magasin duetts supersoft som lämpade sig mer än väl till den här koftan. Denna tillhör absolut topp tre av koftorna jag stickat någonsin!

Juli och sandshore nr 2

Min andra Sandshore och jag är minst lika nöjd med denna. Struntade i mönstret på ryggen denna gång men lade istället till en hålvarvsrad innan den resårstickade kanten längst nedtill och vid ärmsluten. Funderade på att göra fickor, för om det är något jag gillar så är det mysiga koftor med fickor men latheten slog till och så är jag inte säker på om garnet jag har kvar kommer räcka. Nästan fem härvor av Strikk-lin gick åt och jag är nog extra nöjd med färgvalet denna gången som blev kitt. Det här är första koftan som jag stickat två gånger (om man inte räknar min misslyckade februari-kofta) och även om jag inte tror att jag kommer sticka fler likadana är det nog ett mönster som jag kommer spara och utgå ifrån till andra koftor.

Sommarkofta i juni

Den ultimata koftan för årets sommar måste vara det här jätte fina mönstret av Alicia Plummer. Koftan heter Sandshore och jag har stickat den i en tråd lin och en tråd supersoft från magasin duett. Jag kunde inte tåla mig till att blocka den utan använder den ändå trots att den säkert skulle bli ännu finare om jag bara kom mig för. Men men, den hänger väl ut sig allteftersom.. Jag gjorde koftan lite längre och två varv extra på mönstret på tvären och trots att jag var lite orolig räckte garnet mer än väl. Jag gillar faktiskt koftan så mycket att jag lagt upp till en till, denna gången i lin från Strikk.

En varm kofta för en kall maj

Det som suttit på mina stickor under maj månad har varit den här fina koftan från boken To raske pinner. Min första steekade kofta! (Och ja, det var såklart jätte nervöst att sätta saxen i den men det gick ju bra!) Trots att koftan varit klar någon vecka har den ännu inte hunnit fotas i mer fördelaktig dager så det får komma en bättre bild längre fram.

Jag valde precis samma färger som i mönstret och först var jag väldigt osäker på om jag skulle använda den gula färgen eftersom den som nystan stack ut väldigt mycket och är en färg (mörk lime) som jag annars inte hade valt. Men jag är glad att den fick vara med för den lyfter faktiskt hela koftan och gör den till den där vårkoftan jag var ute efter.

Så här i efterhand hade jag gärna lagt till några förkortade varv i nacken för jag är inte supernöjd med halsringningen. Det finns jättemånga fördelar med att steeka en kofta men att sy i kantband över klippkanten var nog snäppet tråkigare än att sy i knappar (18 stycken!) Men det är ju lite av en vanesak och nästa gång går det förmodligen snabbare.

Februari och koftan som stickades två gånger

Årets andra kofta, en dalablå sommerbrisjakke från Pickles hade jag en del problem med, minst sagt! Jag fastnade för den eftersom den kändes lite vintage-inspirerad, mönstret var enkelt och jag hade dessutom några härvor visjögarn som skulle passa. Bara att sätta igång då! Läste i mönstret att om man vill ha koftan öppen kan man med fördel göra en storlek mindre och jag som vanligen är en S tänkte att jag just skulle göra det med den positiva effekten att det då skulle gå ännu fortare att få den färdig..

Jag stickade kroppen men det var först när jag kom till ärmarna som jag började bli lite misstänksam, de verkade bli lite väl tajta, men jag slog bort tanken och stickade vidare med förvissningen att blockning kan göra under! Koftan blev färdig på rekordtid och det var dags att prova den. Och ja de flesta kan räkna ut att den var för liten.. Över ryggen var den bra men överallt annars var den för tajt och ärmarna påminde lite om ett sånt där baconnät vilket ju inte var särskilt smickrande. Först gjorde jag som de flesta nog skulle göra. Jag provade den några gånger, varje gång med förhoppningen att den nog nu skulle ha töjt ut sig lite men inte ens blockning skulle rädda den här koftan. Så den slängdes i ett hörn men redan nästa dag satte jag igång att sticka om den!

Det blev en storlek S den här gången, vilket jag borde gjort från början och den passar väldigt bra öppen. Jag är fortfarande inte helt nöjd med ärmarna som känns lite tajta men i mönstret är det samma antal maskor på ärmarna i storlek M och jag tänker inte göra om den igen! På det stora hela är jag nöjd, upptäckte ett fel på den engelska versionen och stickade koftan ungefär 2 inch längre än mönstret.

Audrey i januari

Januaris sista dag och min kofta Audrey är äntligen klar! Jag är så nöjd med allt med den här koftan, förutom kanske den sista härvan av garnet som jag annars älskar eftersom den skiljde sig en del i färgningen från de övriga trots att det var samma färgbad. Vissa delar har jag därför fått sticka om så ibland har det känts som att koftan aldrig skulle bli klar, men såhär i efterhand var det helt klart värt det! Helt underbart mjuk och skön och med ett jättefint mönster. Eftersom jag var orolig för att garnet inte skulle räcka gjorde jag inte alla ökningarna i sidorna och stickade ärmarna smalare vilket belönade sig för garnet räckte precis och koftan passar perfekt!

Praline

Just nu ligger det några koftor i min byrålåda som jag stickade i höstas men som ännu inte kommit upp på bloggen. En av dessa är Praline och jag älskar verkligen det här mönstret men mest nöjd är jag nog faktiskt över garnvalet. Jag stickade den i Debbie Bliss baby cashmerino som har en blandning av merinoull, akryl och cashmere, den är lite glansig vilket fungerar jättebra till den här koftan för jag tycker liksom mönstret sticker ut lite mer.

Från början är det en söt mer midjekort kofta med trekvartsärmar men jag ville ha en lite längre kofta och eftersom jag sällan trivs i den typen av ärmar fick den också bli långärmad. Jag flyttade även upp fickorna några varv och gjorde en ribbad kant. Och så fick den gula läderknappar!

Audrey

Koftan Audrey från Rowan sitter på mina stickor och till skillnad från mina tröjor och koftor från i höstas går det ganska långsamt. Jag har ändå stickat flera tröjor på mindre än stickor 3 vilka jag använder nu men mönstret tar sin tid. Det går i alla fall lättare än vad jag först trodde när jag såg diagrammet och jag njuter verkligen av garnet från Manos del Uruguay som är en absolut favorit! Enda molnet på min himmel är att jag förmodligen kommer få sticka om bakstycket eftersom färgningen blivit ganska ojämn. Först tänkte jag att jag kunde leva med det för jag ser ju inte baksidan själv men ju mer jag tänker på det desto mer stör det mig. Den här koftan kommer ta så många timmar att göra färdig och då vill jag också bli hundra procent nöjd med resultatet! Men båda framstyckena är snart klara och jag tycker att mönstret blir superfint!

Mönster till babykoftan

Eftersom det är så många som frågat efter mönstret till babykoftan jag stickade tidigare i år så lägger jag ut det här. Det är så roligt när gamla mönster får liv igen och det här är verkligen en kofta som förtjänar att stickas många gånger!

Koftan Siri

I september var jag i Värmland och jobbade och på kvällarna passade jag på att sticka koftan Siri och det gick undan för bara efter några veckor var den klar! Garnet är Kampes tvåtrådiga i färgen mossgrön och det blev en underbart höstig kofta som redan är välanvänd. Tanken var att jag skulle sy in kantband och jag gjorde ett försök men fick inte riktigt till det på knapphålskanten så jag gav upp och bestämde mig för att vara nöjd ändå. Det är många fina minnen instickade i den här tröjan och för mig kommer den alltid att vara min härliga värmlandskofta!

Det enda jag vill sticka är koftor

Just nu är det bara så himla roligt att sticka och jag stickar koftor på löpande band känns det som. Har aldrig stickat så mycket till bara mig förut och jag trivs fantastiskt bra med ego-stickningen och skjuter julklappstankarna på framtiden. I början på september var jag i Värmland och jobbade och med mig i stickpåsen hade jag Kampes två-trådiga ullgarn i färgen mossgrön. Det skulle bli en Siri och jag hann nästan klart innan det var dags att komma hem till Göteborg igen. Kvar var bara en halv ärm och kanterna men det gick snabbt och i veckan var jag iväg och köpte knappar. I farten råkade jag trilla in på Strikk och kom därifrån med garn till ytterligare en kofta, deras figursvängda angorakofta som finns uppstickad i butiken och som jag har suktat efter länge. Älskar det här angoragarnet som är bland det skönaste jag stickat med! Eftersom det är stickor 6 går det fort och det dröjer nog inte många dagar innan jag måste handla knappar igen..

 

Som en blå fluffig 30-tals dröm

Vet inte hur många gånger jag sagt det men jag älskar vintagemönster och den här underbara angorakoftan från 1939 hittade jag på free vintage knitting. Jag stickade den i drops kid-silk med dubbel tråd och såhär i efterhand kan jag ångra att jag inte kostade på den ett vackert angoragarn. Men om den hamnar på mina stickor igen kan jag å andra sidan inte bara välja ett bättre garn utan också modifiera den ytterligare. Det jag oftast ändrar på vintagemönster är halsringningen eftersom jag inte vill ha den lika tajt som dåtidens kvinnor, eller snarare: enligt synen på vad dåtidens kvinnor i anständighetens namn borde tycka... Det jag skulle ändra nästa gång är ärmarna som enligt min smak blev lite för puffiga, gör jag koftan igen kommer de bli av en smalare variant och troligen tre kvarts-långa.

Men med det sagt så älskar jag hur sockersöt min kofta blev, som en blå fluffig dröm och med en sista smak av sommar. Nu är det dovare färger som sitter på mina stickor, av mer höstiga nyanser.