Praline

Just nu ligger det några koftor i min byrålåda som jag stickade i höstas men som ännu inte kommit upp på bloggen. En av dessa är Praline och jag älskar verkligen det här mönstret men mest nöjd är jag nog faktiskt över garnvalet. Jag stickade den i Debbie Bliss baby cashmerino som har en blandning av merinoull, akryl och cashmere, den är lite glansig vilket fungerar jättebra till den här koftan för jag tycker liksom mönstret sticker ut lite mer.

Från början är det en söt mer midjekort kofta med trekvartsärmar men jag ville ha en lite längre kofta och eftersom jag sällan trivs i den typen av ärmar fick den också bli långärmad. Jag flyttade även upp fickorna några varv och gjorde en ribbad kant. Och så fick den gula läderknappar!

Audrey

Koftan Audrey från Rowan sitter på mina stickor och till skillnad från mina tröjor och koftor från i höstas går det ganska långsamt. Jag har ändå stickat flera tröjor på mindre än stickor 3 vilka jag använder nu men mönstret tar sin tid. Det går i alla fall lättare än vad jag först trodde när jag såg diagrammet och jag njuter verkligen av garnet från Manos del Uruguay som är en absolut favorit! Enda molnet på min himmel är att jag förmodligen kommer få sticka om bakstycket eftersom färgningen blivit ganska ojämn. Först tänkte jag att jag kunde leva med det för jag ser ju inte baksidan själv men ju mer jag tänker på det desto mer stör det mig. Den här koftan kommer ta så många timmar att göra färdig och då vill jag också bli hundra procent nöjd med resultatet! Men båda framstyckena är snart klara och jag tycker att mönstret blir superfint!

Första advent

Första advent är här med tända ljus och en ny stickning. Det ska bli en varm mössa vilket kan behövas nu när det alldeles snart är december. Den går fort men inte tillräckligt, hade velat ha den ikväll när vi ska ut i blåsten och hem till en vän på årets första glöggkväll!

Ulltröja för kalla dagar

Det börjar bli kallt ute och jag har länge saknat en riktig ulltröja att ha när jag jobbar, så inför veckan i Stockevik på Tjörn passade jag på att sticka en. Det blev en Strokkur i peruvian highland wool med oket i TillyG´s version och den är inte bara varm utan också jätteskön! Ull är verkligen ett fantastiskt material, jag har vandrat upp och ner för berg, klättrat över otaliga stengärdsgårdar och kämpat mig fram genom taggbuskar men ändå varken frusit eller svettats. Tröjan tog mig bara en och en halv vecka att sticka och jag kan inte vara annat än supernöjd! I Stockevik finns ett av Sveriges längsta långrösen och är man intresserad av förhistoria och arkeologi är det väl värt ett besök!

Vantarna Otto

Vantarna Otto är ett av mina favoritmönster i boken Vantar för alla årstider, en jätte fin bok av Clara Falk och Kamilla Svanlund som verkligen inspirerar! Jag förkortade vantarna en mönsterrapport så att de skulle passa mina händer lite bättre och minskade även två maskor på tummen. Supernöjd över resultatet och garnet Tove från Sandes som jag tycker är mjukt och fyller bra.

Mönster till babykoftan

Eftersom det är så många som frågat efter mönstret till babykoftan jag stickade tidigare i år så lägger jag ut det här. Det är så roligt när gamla mönster får liv igen och det här är verkligen en kofta som förtjänar att stickas många gånger!

Koftan Siri

I september var jag i Värmland och jobbade och på kvällarna passade jag på att sticka koftan Siri och det gick undan för bara efter några veckor var den klar! Garnet är Kampes tvåtrådiga i färgen mossgrön och det blev en underbart höstig kofta som redan är välanvänd. Tanken var att jag skulle sy in kantband och jag gjorde ett försök men fick inte riktigt till det på knapphålskanten så jag gav upp och bestämde mig för att vara nöjd ändå. Det är många fina minnen instickade i den här tröjan och för mig kommer den alltid att vara min härliga värmlandskofta!

I mina garnlådor

För tillfället har jag ganska mycket fritid, lite för mycket egentligen men äntligen tid till att gå igenom min stash av garn. Det roliga är att jag hunnit glömma bort vad jag har i mina lådor och blir glatt överraskad när allt kommer fram, det tråkiga är att jag inser att jag har tillräckligt mycket garn för ganska många projekt och borde därför låta bli att handla mer.. Men mycket av det roliga med stickningen är att få gå och klämma och känna på garn, drömma sig bort vad nästa projekt ska bli och råka spontanhandla ett nytt härligt garn som man kanske inte hinner sticka just nu men som snart ska få bli den där koftan som man för tillfället förälskat sig i.

Det enda jag vill sticka är koftor

Just nu är det bara så himla roligt att sticka och jag stickar koftor på löpande band känns det som. Har aldrig stickat så mycket till bara mig förut och jag trivs fantastiskt bra med ego-stickningen och skjuter julklappstankarna på framtiden. I början på september var jag i Värmland och jobbade och med mig i stickpåsen hade jag Kampes två-trådiga ullgarn i färgen mossgrön. Det skulle bli en Siri och jag hann nästan klart innan det var dags att komma hem till Göteborg igen. Kvar var bara en halv ärm och kanterna men det gick snabbt och i veckan var jag iväg och köpte knappar. I farten råkade jag trilla in på Strikk och kom därifrån med garn till ytterligare en kofta, deras figursvängda angorakofta som finns uppstickad i butiken och som jag har suktat efter länge. Älskar det här angoragarnet som är bland det skönaste jag stickat med! Eftersom det är stickor 6 går det fort och det dröjer nog inte många dagar innan jag måste handla knappar igen..

 

Som en blå fluffig 30-tals dröm

Vet inte hur många gånger jag sagt det men jag älskar vintagemönster och den här underbara angorakoftan från 1939 hittade jag på free vintage knitting. Jag stickade den i drops kid-silk med dubbel tråd och såhär i efterhand kan jag ångra att jag inte kostade på den ett vackert angoragarn. Men om den hamnar på mina stickor igen kan jag å andra sidan inte bara välja ett bättre garn utan också modifiera den ytterligare. Det jag oftast ändrar på vintagemönster är halsringningen eftersom jag inte vill ha den lika tajt som dåtidens kvinnor, eller snarare: enligt synen på vad dåtidens kvinnor i anständighetens namn borde tycka... Det jag skulle ändra nästa gång är ärmarna som enligt min smak blev lite för puffiga, gör jag koftan igen kommer de bli av en smalare variant och troligen tre kvarts-långa.

Men med det sagt så älskar jag hur sockersöt min kofta blev, som en blå fluffig dröm och med en sista smak av sommar. Nu är det dovare färger som sitter på mina stickor, av mer höstiga nyanser.