Decemberkoftan och 2015 års nyårslöfte

Förra nyårsafton lovade jag en hel del saker som jag inte höll, men en av de saker jag faktiskt klarade var att sticka ett plagg till mig själv varje månad. Det var ett ambitiöst löfte och ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle fixa det. Men samtidigt har det varit motiverande. Totalt har det blivit åtta koftor, två jumprar, en tröja och en klänning!

Decemberkoftan är stickad i Rauma finull med mönster från Strikkgbg. En ganska enkel kofta uppifrån och ner, precis en sån jag velat ha länge men inte kommit mig för att sticka förrän nu. Jag började med storlek S men stickfastheten stämde inte riktigt och jag tyckte att den blev för stor över axlarna så jag rev upp en bit och stickade storleken mindre istället. Ärmarna stickade jag runt istället för fram och tillbaka och i nacken gjorde jag några förkortade varv för att få den lite högre.

Nästa år kommer det inte bli lika många tröjor och inga stora sticklöften förutom att jag vill sticka upp lite mer garner från min stash. Och kanske kanske att jag kommer begränsa mina garninköp lite men det är inget löfte!

Gott nytt år! Önskar er ett fantastiskt 2016!

November och årets näst sista kofta

Novemberkoftan är stickad efter ett mönster från 1947 ur tidningen Stickat. Jag fastnade för koftan så fort jag såg den och när jag hittade färgkombinationen i Tusindfryds engleuld sa det bara "klick" och "ja ja ja" flera gånger om! Kunde inte vara nöjdare med garnet och har nu hittat ett garn som är näst intill perfekt att sticka vintage-mönster med! Stickade koftan på stickor 3 vilket kändes som ovanligt "grova" stickor med tanke på 40-talets hysteriska masktäthet som jag ibland måste använda stickor 2 för att komma i närheten av..

Gjorde mina vanliga justeringar för sådana här mönster vilket bland annat innebär att jag lägger upp lika många maskor till resåren som det egentligen är tänkt att man ska öka till först när resåren är färdig. Ärmarna stickar jag sällan helt efter mönstret eftersom jag inte gillar modet med löst sittande ärmar och därför gör jag också ärmhålet mindre. Den här gången plockade jag upp till kanterna efteråt istället för att sticka knappkant och knapphålskant samtidigt med framstyckena. Detta för att jag tycker att det blir så oerhört mycket bättre när den sista maskan på varje varv i ett flerfärgsmönster stickas med samtliga färger eftersom mönstret och maskorna då hålls bättre på plats. Det kanske var en krånglig förklaring men det är stor skillnad i resultatet!

Vanligtvis tar det längre tid för mig att sticka en sån här kofta på smala stickor och med flerfärgsmönster men nu när jag är så nära att klara min egen utmaning med en kofta/tröja i månaden var jag extra motiverad. Och garnet till nästa kofta och den sista för i år är redan inhandlat..

Oktoberkoftan

Den här koftan började jag på i februari och är det projekt som varit mest långdraget för mig i år. Kroppen gick relativt fort att sticka men ärmarna, de ville liksom aldrig bli klara. Kanske för att jag fick sticka om dem en gång då de blev alldeles för stora första gången eller kanske var det för att hålmönstret på stickor 2,5 tog sin lilla tid! Mönstret är från ett stickhäfte från 1951 och garnet är magasin duetts supersoft som lämpade sig mer än väl till den här koftan. Denna tillhör absolut topp tre av koftorna jag stickat någonsin!

Flätor i september

I somras köpte jag ett tretrådigt vitt svenskullgarn och efter lite letande hittade jag den här tröjan med flätor i Novitas höstnummer från 2014. Istället för att sticka alla delarna för sig som av någon outgrundlig anledning verkar vara standard med Novitas mönster ville jag sticka den i ett stycke. Kom halvvägs och insåg att tröjan skulle bli mycket större än jag tänkt mig och fick repa upp. Och så fortsatte det, stickade en bit, repade upp och stickade lite till. Ärmarna blev för korta, intaget för ärmarna på ryggen för litet med mera, med mera. Men tillslut blev den ändå klar, lagom till att bli månadens tröja och jag blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet.

En sommarklänning i augusti

Efter flera dagar med strålande sol kom jag på att jag inte fått min senaste månads-stickning fotad och idag regnade det såklart. Så det fick bli gummistövlar till min allra första stickade klänning. Mönstret kommer från Kreativ stickning nr 3 och jag stickade det mesta av klänningen på vår norrlands-resa. Jag stickade den i ett Onion garn på stickor 3 men trots det gick det ganska snabbt att få den färdig. Egentligen hade jag velat ha en lite slappare passform men nu är jag ganska nöjd med den ändå. Tycker väldigt mycket om hålmönstret upptill och kan nog tänka mig att sticka en top i samma utformning. Men det får bli till nästa sommar, nu är jag mest sugen på ullgarn, tjockare stickor och flätor! Ute är det nu mörkt och regnet öser ner, kanske är det hösten som knackar på mitt fönster..

Håll hårt om sommarens korta tid
och låt en vind ömt dig smeka
så ger du plats för en inre frid
så att små mänskor kan leka

 "I det blå flyr en svala"

Göran Hansson

Juli och sandshore nr 2

Min andra Sandshore och jag är minst lika nöjd med denna. Struntade i mönstret på ryggen denna gång men lade istället till en hålvarvsrad innan den resårstickade kanten längst nedtill och vid ärmsluten. Funderade på att göra fickor, för om det är något jag gillar så är det mysiga koftor med fickor men latheten slog till och så är jag inte säker på om garnet jag har kvar kommer räcka. Nästan fem härvor av Strikk-lin gick åt och jag är nog extra nöjd med färgvalet denna gången som blev kitt. Det här är första koftan som jag stickat två gånger (om man inte räknar min misslyckade februari-kofta) och även om jag inte tror att jag kommer sticka fler likadana är det nog ett mönster som jag kommer spara och utgå ifrån till andra koftor.

Hajstorp

För ett par veckor sedan gjorde vi en tur till Göta kanal och Hajstorp för att äta glass och titta på båtar. Men när man tröttnat på slussande båtar finns här också en hantverksbod som man bör spana in om man ändå har vägarna förbi! Jag kom därifrån med ett handfärgat ullgarn från färgkraft och kanske, kanske blir det detta garn som får följa med och bli bilstickning på semestern!

Sommarkofta i juni

Den ultimata koftan för årets sommar måste vara det här jätte fina mönstret av Alicia Plummer. Koftan heter Sandshore och jag har stickat den i en tråd lin och en tråd supersoft från magasin duett. Jag kunde inte tåla mig till att blocka den utan använder den ändå trots att den säkert skulle bli ännu finare om jag bara kom mig för. Men men, den hänger väl ut sig allteftersom.. Jag gjorde koftan lite längre och två varv extra på mönstret på tvären och trots att jag var lite orolig räckte garnet mer än väl. Jag gillar faktiskt koftan så mycket att jag lagt upp till en till, denna gången i lin från Strikk.

En varm kofta för en kall maj

Det som suttit på mina stickor under maj månad har varit den här fina koftan från boken To raske pinner. Min första steekade kofta! (Och ja, det var såklart jätte nervöst att sätta saxen i den men det gick ju bra!) Trots att koftan varit klar någon vecka har den ännu inte hunnit fotas i mer fördelaktig dager så det får komma en bättre bild längre fram.

Jag valde precis samma färger som i mönstret och först var jag väldigt osäker på om jag skulle använda den gula färgen eftersom den som nystan stack ut väldigt mycket och är en färg (mörk lime) som jag annars inte hade valt. Men jag är glad att den fick vara med för den lyfter faktiskt hela koftan och gör den till den där vårkoftan jag var ute efter.

Så här i efterhand hade jag gärna lagt till några förkortade varv i nacken för jag är inte supernöjd med halsringningen. Det finns jättemånga fördelar med att steeka en kofta men att sy i kantband över klippkanten var nog snäppet tråkigare än att sy i knappar (18 stycken!) Men det är ju lite av en vanesak och nästa gång går det förmodligen snabbare.

Som en vårfläkt i april

Bästa vårjumpern är äntligen klar och redo för de där soliga dagarna jag längtat efter! Trots att kroppen gick fort att sticka tog ärmarna minst en evighet vilket beror på att jag istället för att sticka ärmar påbörjat nya projekt hela tiden som alla blivit lika ärmlösa. Så jag satte en regel, jag var tvungen att göra klart åtminstone en tröja innan jag fick börja på nåt nytt och det fungerade! Eller ja, nästan i alla fall.. Jag stickade ärmarna till min vårjumper men "råkade" sen börja på en ny kofta innan jag monterat ihop jumpern men förra helgen tog jag mig i kragen och fixade det och såhär i efterhand undrar man ju alltid varför man inte gjorde det på en gång för resultatet blev ju så bra!

Mönstret kommer från Stickat nr 1 från 1951 och heter väldigt passande; Som en vårfläkt. Jag stickade den i arwetta classic i en härligt vårgrön färg, samma garn som jag för övrigt stickade min Rosenruta i. Som vanligt skippade jag blixtlåset på axeln och gjorde halsringningen större istället. Och så stickade jag samma antal maskor på framstycket som på bakstycket. I många av de här mönsterna är det fler antal maskor på framstycket vilket jag kan tycka blir lite konstigt i sidsömmarna. Först oroade jag mig för att det skulle bli lite väl kort men oj så bra den blev ihop med mina ullbyxor med hög midja!

Bland blommor och blad i mars

Jumpern jag stickade i mars heter "Bland blommor och blad" och är ett mönster från Stickat nr 3 från 1949. Jag stickade den i Pickles merino bliss men hade såklart räknat fel (för allting kan ju inte bara bli rätt från början) och upptäckte att garnet inte skulle räcka. Som tur var fanns rätt färgbad kvar vilket var ganska förvånande för sånt brukar ju aldrig hända! Det är första gången jag stickar holkärm på en jumper och det absolut bästa med det är att man bara ökar för ärmarna och inte behöver sticka dem för sig. Att sticka ärmar är det tråkigaste jag vet just nu, vilket kanske förklarar varför det ligger fyra projekt i min korg som alla väntar på just ärmar..

En liten blå sparkdräkt

Just nu är jag inne i en period där jag mestadels stickar efter vinatagemönster och den här lilla sparkdräkten är den nästa som står på tur för att göras färdig. Det saknas bara knappar vilket jag tycker är det absolut tråkigaste att sy i så därför har den blivit liggandes några veckor. Det vackra mönstret kommer från en stickbeskrivning från 50-talet och jag har även tänkt sticka koftan som hör till när jag får min rundsticka 2 ledig. För det är kruxet med vintagestickning, mycket är finstickat på stickor 2,5 med ribbstickning på storlek 2. Med min stickfasthet får jag oftast gå ner på 2,25 så det tar sin lilla tid, men oj vad fint det blir!

Jag valde att bara göra mönsterstickning på framsidan på sparkdräkten och grenen stickade jag lite längre eftersom jag tänker sy i tryckknappar där. Upptill blir det träknappar med virkade hällor och fler bilder kommer när den är färdig. Har fyndat en del stickbeskrivningar på bebismönster från just 50-talet och de är så otroligt söta att jag nog kommer sticka flera av dem.

Februari och koftan som stickades två gånger

Årets andra kofta, en dalablå sommerbrisjakke från Pickles hade jag en del problem med, minst sagt! Jag fastnade för den eftersom den kändes lite vintage-inspirerad, mönstret var enkelt och jag hade dessutom några härvor visjögarn som skulle passa. Bara att sätta igång då! Läste i mönstret att om man vill ha koftan öppen kan man med fördel göra en storlek mindre och jag som vanligen är en S tänkte att jag just skulle göra det med den positiva effekten att det då skulle gå ännu fortare att få den färdig..

Jag stickade kroppen men det var först när jag kom till ärmarna som jag började bli lite misstänksam, de verkade bli lite väl tajta, men jag slog bort tanken och stickade vidare med förvissningen att blockning kan göra under! Koftan blev färdig på rekordtid och det var dags att prova den. Och ja de flesta kan räkna ut att den var för liten.. Över ryggen var den bra men överallt annars var den för tajt och ärmarna påminde lite om ett sånt där baconnät vilket ju inte var särskilt smickrande. Först gjorde jag som de flesta nog skulle göra. Jag provade den några gånger, varje gång med förhoppningen att den nog nu skulle ha töjt ut sig lite men inte ens blockning skulle rädda den här koftan. Så den slängdes i ett hörn men redan nästa dag satte jag igång att sticka om den!

Det blev en storlek S den här gången, vilket jag borde gjort från början och den passar väldigt bra öppen. Jag är fortfarande inte helt nöjd med ärmarna som känns lite tajta men i mönstret är det samma antal maskor på ärmarna i storlek M och jag tänker inte göra om den igen! På det stora hela är jag nöjd, upptäckte ett fel på den engelska versionen och stickade koftan ungefär 2 inch längre än mönstret.

En 40-tals jumper att älska

I veckan började jag på ett nytt projekt, en jumper efter ett mönster i tidningen Stickat nr 3 från 1949. Garnet jag valt är Pickles merino bliss som jag hoppas ska lämpa sig väl till hålmönster på tröjor eftersom det är lite luddigt och fyller lite mer så att jag kanske slipper att ha ett linne under. För att få rätt masktäthet använder jag stickor 2,25 så det tar tid men det är det å andra sidan värt om resultatet nu blir som jag vill.
Mönstret är underbart fint, lätt att komma ihåg och det första som jag stickar med holkärm.. Osäker på hur det kommer att bli med en sån typ av ärm speciellt som jag hoppat över en del av ökningarna. Sedan jag stickade min Rosenruta har jag en bra jumper att utgå från när det gäller mått så därför följer jag inte mönstret riktigt.
Tyvärr är jag tvungen att inse att garnet inte räcker och jag har verkligen ansträngt mig för att blunda för det här faktumet så länge det gått. Men halvvägs in med framstycket snart klart så är jag oundvikligen ett nystan för kort. Typiskt!

Audrey i januari

Januaris sista dag och min kofta Audrey är äntligen klar! Jag är så nöjd med allt med den här koftan, förutom kanske den sista härvan av garnet som jag annars älskar eftersom den skiljde sig en del i färgningen från de övriga trots att det var samma färgbad. Vissa delar har jag därför fått sticka om så ibland har det känts som att koftan aldrig skulle bli klar, men såhär i efterhand var det helt klart värt det! Helt underbart mjuk och skön och med ett jättefint mönster. Eftersom jag var orolig för att garnet inte skulle räcka gjorde jag inte alla ökningarna i sidorna och stickade ärmarna smalare vilket belönade sig för garnet räckte precis och koftan passar perfekt!

Blåmesvantar

De här vantarna med blåmesar stickade jag till min mormor i julklapp eftersom hon tycker mycket om fåglar. I ursprungsmönstret är det inte mindre än nio(!) olika färger men jag nöjde mig med sex och det funkar tycker jag. När det sedan kom till att fästa trådar kändes däremot sex olika färger som alldeles för många!
Garnet jag använde var raumas finullgarn och på stickor 2,5 blev inte masktätheten särskilt bra så jag minskade i mönstret med några maskor på bredden och ganska många på höjden. Därför blev det ett annat avslut än i ursprungsmönstret, gjorde även tummen lite annorlunda med färre maskor och använde fler färger så att den skulle smälta in lite bättre i baksidan.
De senaste vantarna jag stickat börjar alla med en lettisk fläta och det ville jag att dessa också skulle ha så det blev ganska många ändringar i det här mönstret tillslut!