November och årets näst sista kofta

Novemberkoftan är stickad efter ett mönster från 1947 ur tidningen Stickat. Jag fastnade för koftan så fort jag såg den och när jag hittade färgkombinationen i Tusindfryds engleuld sa det bara "klick" och "ja ja ja" flera gånger om! Kunde inte vara nöjdare med garnet och har nu hittat ett garn som är näst intill perfekt att sticka vintage-mönster med! Stickade koftan på stickor 3 vilket kändes som ovanligt "grova" stickor med tanke på 40-talets hysteriska masktäthet som jag ibland måste använda stickor 2 för att komma i närheten av..

Gjorde mina vanliga justeringar för sådana här mönster vilket bland annat innebär att jag lägger upp lika många maskor till resåren som det egentligen är tänkt att man ska öka till först när resåren är färdig. Ärmarna stickar jag sällan helt efter mönstret eftersom jag inte gillar modet med löst sittande ärmar och därför gör jag också ärmhålet mindre. Den här gången plockade jag upp till kanterna efteråt istället för att sticka knappkant och knapphålskant samtidigt med framstyckena. Detta för att jag tycker att det blir så oerhört mycket bättre när den sista maskan på varje varv i ett flerfärgsmönster stickas med samtliga färger eftersom mönstret och maskorna då hålls bättre på plats. Det kanske var en krånglig förklaring men det är stor skillnad i resultatet!

Vanligtvis tar det längre tid för mig att sticka en sån här kofta på smala stickor och med flerfärgsmönster men nu när jag är så nära att klara min egen utmaning med en kofta/tröja i månaden var jag extra motiverad. Och garnet till nästa kofta och den sista för i år är redan inhandlat..

Oktoberkoftan

Den här koftan började jag på i februari och är det projekt som varit mest långdraget för mig i år. Kroppen gick relativt fort att sticka men ärmarna, de ville liksom aldrig bli klara. Kanske för att jag fick sticka om dem en gång då de blev alldeles för stora första gången eller kanske var det för att hålmönstret på stickor 2,5 tog sin lilla tid! Mönstret är från ett stickhäfte från 1951 och garnet är magasin duetts supersoft som lämpade sig mer än väl till den här koftan. Denna tillhör absolut topp tre av koftorna jag stickat någonsin!

Som en vårfläkt i april

Bästa vårjumpern är äntligen klar och redo för de där soliga dagarna jag längtat efter! Trots att kroppen gick fort att sticka tog ärmarna minst en evighet vilket beror på att jag istället för att sticka ärmar påbörjat nya projekt hela tiden som alla blivit lika ärmlösa. Så jag satte en regel, jag var tvungen att göra klart åtminstone en tröja innan jag fick börja på nåt nytt och det fungerade! Eller ja, nästan i alla fall.. Jag stickade ärmarna till min vårjumper men "råkade" sen börja på en ny kofta innan jag monterat ihop jumpern men förra helgen tog jag mig i kragen och fixade det och såhär i efterhand undrar man ju alltid varför man inte gjorde det på en gång för resultatet blev ju så bra!

Mönstret kommer från Stickat nr 1 från 1951 och heter väldigt passande; Som en vårfläkt. Jag stickade den i arwetta classic i en härligt vårgrön färg, samma garn som jag för övrigt stickade min Rosenruta i. Som vanligt skippade jag blixtlåset på axeln och gjorde halsringningen större istället. Och så stickade jag samma antal maskor på framstycket som på bakstycket. I många av de här mönsterna är det fler antal maskor på framstycket vilket jag kan tycka blir lite konstigt i sidsömmarna. Först oroade jag mig för att det skulle bli lite väl kort men oj så bra den blev ihop med mina ullbyxor med hög midja!

Bland blommor och blad i mars

Jumpern jag stickade i mars heter "Bland blommor och blad" och är ett mönster från Stickat nr 3 från 1949. Jag stickade den i Pickles merino bliss men hade såklart räknat fel (för allting kan ju inte bara bli rätt från början) och upptäckte att garnet inte skulle räcka. Som tur var fanns rätt färgbad kvar vilket var ganska förvånande för sånt brukar ju aldrig hända! Det är första gången jag stickar holkärm på en jumper och det absolut bästa med det är att man bara ökar för ärmarna och inte behöver sticka dem för sig. Att sticka ärmar är det tråkigaste jag vet just nu, vilket kanske förklarar varför det ligger fyra projekt i min korg som alla väntar på just ärmar..

En liten blå sparkdräkt

Just nu är jag inne i en period där jag mestadels stickar efter vinatagemönster och den här lilla sparkdräkten är den nästa som står på tur för att göras färdig. Det saknas bara knappar vilket jag tycker är det absolut tråkigaste att sy i så därför har den blivit liggandes några veckor. Det vackra mönstret kommer från en stickbeskrivning från 50-talet och jag har även tänkt sticka koftan som hör till när jag får min rundsticka 2 ledig. För det är kruxet med vintagestickning, mycket är finstickat på stickor 2,5 med ribbstickning på storlek 2. Med min stickfasthet får jag oftast gå ner på 2,25 så det tar sin lilla tid, men oj vad fint det blir!

Jag valde att bara göra mönsterstickning på framsidan på sparkdräkten och grenen stickade jag lite längre eftersom jag tänker sy i tryckknappar där. Upptill blir det träknappar med virkade hällor och fler bilder kommer när den är färdig. Har fyndat en del stickbeskrivningar på bebismönster från just 50-talet och de är så otroligt söta att jag nog kommer sticka flera av dem.

En 40-tals jumper att älska

I veckan började jag på ett nytt projekt, en jumper efter ett mönster i tidningen Stickat nr 3 från 1949. Garnet jag valt är Pickles merino bliss som jag hoppas ska lämpa sig väl till hålmönster på tröjor eftersom det är lite luddigt och fyller lite mer så att jag kanske slipper att ha ett linne under. För att få rätt masktäthet använder jag stickor 2,25 så det tar tid men det är det å andra sidan värt om resultatet nu blir som jag vill.
Mönstret är underbart fint, lätt att komma ihåg och det första som jag stickar med holkärm.. Osäker på hur det kommer att bli med en sån typ av ärm speciellt som jag hoppat över en del av ökningarna. Sedan jag stickade min Rosenruta har jag en bra jumper att utgå från när det gäller mått så därför följer jag inte mönstret riktigt.
Tyvärr är jag tvungen att inse att garnet inte räcker och jag har verkligen ansträngt mig för att blunda för det här faktumet så länge det gått. Men halvvägs in med framstycket snart klart så är jag oundvikligen ett nystan för kort. Typiskt!

Mönster till babykoftan

Eftersom det är så många som frågat efter mönstret till babykoftan jag stickade tidigare i år så lägger jag ut det här. Det är så roligt när gamla mönster får liv igen och det här är verkligen en kofta som förtjänar att stickas många gånger!

Som en blå fluffig 30-tals dröm

Vet inte hur många gånger jag sagt det men jag älskar vintagemönster och den här underbara angorakoftan från 1939 hittade jag på free vintage knitting. Jag stickade den i drops kid-silk med dubbel tråd och såhär i efterhand kan jag ångra att jag inte kostade på den ett vackert angoragarn. Men om den hamnar på mina stickor igen kan jag å andra sidan inte bara välja ett bättre garn utan också modifiera den ytterligare. Det jag oftast ändrar på vintagemönster är halsringningen eftersom jag inte vill ha den lika tajt som dåtidens kvinnor, eller snarare: enligt synen på vad dåtidens kvinnor i anständighetens namn borde tycka... Det jag skulle ändra nästa gång är ärmarna som enligt min smak blev lite för puffiga, gör jag koftan igen kommer de bli av en smalare variant och troligen tre kvarts-långa.

Men med det sagt så älskar jag hur sockersöt min kofta blev, som en blå fluffig dröm och med en sista smak av sommar. Nu är det dovare färger som sitter på mina stickor, av mer höstiga nyanser.